Själva ordet kommunikation härstammar från latinets ”communis” som betyder gemensam, och ”communicare” som betyder att göra gemensamt. Kommunikation är alltså att överföra information (kommunicera) på olika sätt, exempelvis genom icke-verbal, verbal eller visuell kommunikation (se rubriken ”Olika former av kommunikation”).
Det talade och skrivna språk som vi människor använder oss av kan bäst beskrivas som ett system som består av symboler och grammatik (språkregler). De mänskliga språken finns i flera tusental men har en hel del gemensamma egenskaper. Så kallade konstgjorda språk, som exempelvis esperanto, en del matematiska formler samt datoriserade programmeringsspråk delar dock inte alltid samma egenskaper som många av de mänskliga språken gör.
Överföring av information
Kommunikation innefattar flera komplexa processer som förenklat sammanfattas som överföring av information från punkt A till punkt B (eller person 1 till person 2). Kommunikation ses oftast som en tvåvägsprocess, men för att processen ska starta på båda håll måste det ske ett visst utbyte av information, tankar och/eller åsikter, via antingen skrift, tal eller tecken.
De som deltar i kommunikationsprocessen har en slags tyst överenskommelse om formen och målet för den kommunikation som sker, oavsett den sker genom verbal, icke-verbal eller visuell kommunikation. Den kan också ske via någon form av elektroniskt medium, då det kallas för elektronisk kommunikation.
Kommunikationsprocessen
Vi säger att en tanke uttrycks verbalt av den ena kommunikationsdeltagaren. Det som uttrycks skickas som en signal till den andra kommunikationsdeltagaren som omv
andlar signalen till en egen tanke. Därefter kan mottagaren ge respons. Men har det skett en kommunikation i och med detta?
Ja, om signalen har startat någon form av process hos mottagaren. Har den inte det är det ingen gemensam (communis) process eller delning av information. Det sker alltså ingen kommunikation (communicare) om olika former av information enbart når en hårddisk, en telefonsvarare eller en bokhylla utan att det finns en mottagare som tar emot den och omvandlar den till sin egen.
Kommunikationsprocessen kan beskrivas som en form av kodning och vidarebefordran av information från sändare till mottagare. Vidarebefordran kan ske antingen via en kanal alternativt ett kommunikationsmedium. När meddelandet har tagits emot av mottagaren, avkodar denna meddelandet för att sedan ge respons. För att själva processen ska kunna äga rum krävs det alltså att deltagarna har ett gemensamt språk, eller åtminstone någon form av kommunikativ förmåga.
Lyssna, tala, fråga, analysera
Eftersom kommunikation används för att skapa någon form av delad insikt eller förståelse, krävs det relativt omfattande färdigheter för att kunna samarbeta. Man måste kunna lyssna, tala, fråga, analysera, observera, utvärdera etcetera. Saknas dessa förmågor går det knappast att samarbeta, eftersom kommunikationen uteblir.
Det som är lite fiffigt i sammanhanget är att kommunikation faktiskt är en slags inlärd förmåga. De flesta av oss föds med förmågan att frambringa olika ljud samt att höra. Dock måste vi lära oss att prata och att förstå vad som kommuniceras. Hur man lär sig kommunicera på bästa sätt råder det delade meningar om, men det finns en hel del kommunikationsmetoder man kan ta till.